Måndag igen!

Som de flesta redan vet har vi vart på sjukhuset. Trollen hade åkt på RS-virus med lunginflammation och öroninflammation. Men nu efter några dagar på sjukhus och några dagar hemma med medicin är de piggare igen. Inte helt återställda lite tröttare än vanligt, men det gör inte så mycket när man själv inte är på topp..

Min "stora" vän. Liten men naggande god hoppas jag på. Har väldigt blandade känslor inför imorgon då jag ska få min järninfusion. I min lilla värld så kommer det att lösa allt.. Vet att det inte riktigt funkar så i eran värld, därför jag trivs så bra i min egen. Vet inte ett dugg hur jag kommer att må efteråt eller något. Vill inte heller googla, risken är att jag inte vågar ta den alls. I min värld  kommer det ta ungefär 15 minuter att få in de i kroppen och sedan 15 minuter senare kommer den gamla Elin att göra entré. Den glada Elin med energi som orkade och ville hitta på och göra saker, den Elin som jag vet att barnen skulle kunna ha så väldigt mycket roligare ihop med. Den Elin som jag vill vara med andra ord!  Jag hoppas så innerligt på att jag har rätt och att det är så det kommer bli. Att jag imorgon kommer att ha gjort allt man kan göra, skrubbat huset, putsat fönster, skottat trädgården, klippt gräset samtidigt som barnen skrattat konstant hela dagen.. Var så längesedan så kommer inte ihåg hur det känns att inte va ständigt trött! Nej jag tror inte på mirakel, inte alls. :)

Hejdå trötta, tråkiga Elin och välkommen Elin - "Duracellkaninen på amfetamin" som alltid är så irriterande glad och "käck" så man vill klappa till henne. Ja det kör vi på! :)

[ta hand om det som betyder något]