27 april 2015

Små saker....

.... som man kanske inte alltid tänker på eller ens tycker om det är dom sakerna man saknar mest. Smirre har vart borta i över en vecka, jag kan fortfarande höra när han hoppar på dörrhandtaget, jag glömmer bort att jag inte behöver ha dörren till källaren öppen.. Omedvetet letar jag efter honom, väntar på honom.. Kommer alltid att sakna honom.

Men nu har vi bestämt oss, vi ska ha katt på Solbacken. Magnus har en katt som flyttade ifrån oss när vi renoverade förra sommaren så han kommer bara ibland för att kika till oss.. Så en kattunge behövs, jag behöver nog det. Ha någon som jag kan gå och prata med på dagarna. Som denna vecka är jag ju helt ensam hemma, barnen är hos sin pappa och Magnus jobbar borta. Vi har varit och sett ut en mörkgrå skönhet som kommer att flytta hit bara hon växer till sig lite. (hon blir 2 veckor idag)

Ni kan tro att jag längtar, även om jag är lite skeptisk. Mest för hennes del. Kommer jag kunna älska henne som jag älskade Smirre? Älskade jag inte Smirre nog när jag så "enkelt" kan byta ut honom? Kommer jag kunna ge henne en ärlig chans eller jämföra henne med Smirre?

Jag tänker lite för mycket som ni kanske märker!
För att döva mitt dåliga samvete gentemot Smirre nätshoppa jag lite nu på kvällskvisten Ohh ohhhh! Men fint kommer det att bli ;)

Var till doktorn idag med, med min slitna lekamen. Gallblåsan som är skrumpen (japp man kan tydligen ha de) vill jag ha bort, har ont av den väldigt mycket! Doktorn såg skeptisk ut först men efter konsultation med överläkare ringde han upp och meddelade att han sätter upp mig på op listan! HA! Ska bli så skönt att bli av med den så man slipper smärtan och eländet den ger med sig!

[ta hand om det som betyder något]

22 april 2015

Jag hade en gång en katt....

.... men det var för längesen.
Min dumma katt sprang helt orädd ut i vägen likt en superhjälte i färd med att rädda en jungfru i nöd.

Nej nu ljög jag, men kändes lite bättre om det hade varit så. Delen där han sprang ut i vägen är sann. Väldigt sann, väldigt smärtsamt sant, helt överjävligt jättedumt sant.

Smirnoff finns inte mer!
18/4-2015

Har aldrig sett mig själv som en kattperson iofs så var Smirre så mycket mer än bara en katt (han var MIN KATT) mitt lilla rompetroll som följde med mig överallt. Han var med mig varje morgon ut och röka, sedan ner på toa. Han följde med mig och hämtade posten, eller hjälpte till ute i trädgården. Han va alltid där alltid när jag behövde honom. Vi pratade hela dagarna, han svarade mig alltid! Det är så förbannat tyst, ingen som hoppar och hänger i dörrhandtaget eller som med smidigheten hos en elefant hoppar ner från möbler och väcker hela huset. Aldrig mer kommer han sätta klorna i mina vader om jag inte är snabb nog med maten, aldrig mer ska vi kasta snöbollar eller leka kull. Ingen katt som hoppar upp och lägger sig på bröstkorgen och kurrar.

NEJ nu vart det jobbigt, ska i ärlighetens namn lägga mig och grina igen!




31 januari 2015

Känslor om natten!

Ni vet den där känslan, den som gnager sönder allt man har i kroppen. Sådär långsamt, plågsamt och jävligt. Som får en att bara vilja krypa upp i sängen och dra benen under sig i fosterställning och bara sova, bara sova tills allt är bra igen. När man känner konstant att tårarna bara är en bråkdel av en sekund borta. Minsta lilla motgång så raserar hela ens värld. Ja där är jag nu. 

Ja känslan, har ni kommit på vilken jag menar? 

Känslan av att inte räcka till! Att inte duga, att inte orka! Om inte jag orkar hur kan jag då förvänta mig att trollen ska göra det? När Stina sitter och gråter och ber - Jag vill ha mina ben tillbaka. Då funderar jag allvarligt på vad jag är för en sorts mamma. Vad har jag gjort mot mina barn! Vilka prövningar ska de behöva gå igenom för att kunna göra det du och jag gör varje dag utan att ens tänka på det! Utan att ens en sekund vara tacksam för att vi överhuvudtaget kan.. De har aldrig någonsin klagat utan helt accepterat den sits de har. Att de inte har kunnat gå. Med operationen de genomgått är ju förhoppningarna att de ska gå (eller skit i förhoppningarna - de ska gå så är det bara!) 

Ja wow vilket gnällinlägg! Haha, var tvungen att få ur mig lite skit bara! Ingen som läser här längre ändå kan jag tänka!  

Nu ska jag krypa upp i fosterställning och i vart fall försöka sova! 

[ta hand om det som betyder något]