Jag har ingen morfar längre!

(Jag vet vad många av er säger du - Jo men Elin, det är klart du har. Han är med dig och han lever kvar i ditt minne bla bla bla..) Det hjälper inte mig, det är bara tomma ord. Han finns inte mer, aldrig mer kommer jag höra hans röst. Aldrig mer kommer vi att se in i varandras ögon och genast veta vad den andra tänker. 

Ja jag vet att han var gammal, han har levt ett långt rikt liv. Han var sjuk och han ville inte mer. Jag vet att han fick somna in var det bästa för honom, han plågas inte längre och förhoppningsvis är han på en bättre plats nu. MEN JAG DÅ? 

Jag hade för en månad sedan inte levt en dag på denna jord utan honom. På en månad har jag sagt farväl till en av de människor som betyder allra mest för mig som jag alltid sett upp till eller ja vi kan säga det rätt ut. Avgudat, det var alltid han och jag. Jag har begravt honom och hjälp till att städa ur hans lägenhet. Nu har jag börjat landa, börjat fatta... Man förväntas inte må dåligt längre, inte gräva ner sig. Men jag kan inte vet inte om jag någonsin kommer bli samma person igen. Hur skulle jag kunna när en del av mitt hjärta slutat slå? Hur ska jag kunna resa mig när benen inte längre bär? Jag vill ingenting, orkar ingenting och kan ingenting...

Man måste träffa botten för att veta hur långt man har upp igen problemet är bara att jag tror inte jag landat än.. 

Väldigt vad synd det vart om mig märkte jag när jag läste igenom.. 

Men det är min blogg mina tankar, skulle de vara så att det inte passar så ber jag Dig högaktningsfullt att dra så långt åt helvete du kan! Och skulle det vara så att du/ni inte hittar så kan jag följa med och visa vägen. 

Små saker....

.... som man kanske inte alltid tänker på eller ens tycker om det är dom sakerna man saknar mest. Smirre har vart borta i över en vecka, jag kan fortfarande höra när han hoppar på dörrhandtaget, jag glömmer bort att jag inte behöver ha dörren till källaren öppen.. Omedvetet letar jag efter honom, väntar på honom.. Kommer alltid att sakna honom.

Men nu har vi bestämt oss, vi ska ha katt på Solbacken. Magnus har en katt som flyttade ifrån oss när vi renoverade förra sommaren så han kommer bara ibland för att kika till oss.. Så en kattunge behövs, jag behöver nog det. Ha någon som jag kan gå och prata med på dagarna. Som denna vecka är jag ju helt ensam hemma, barnen är hos sin pappa och Magnus jobbar borta. Vi har varit och sett ut en mörkgrå skönhet som kommer att flytta hit bara hon växer till sig lite. (hon blir 2 veckor idag)

Ni kan tro att jag längtar, även om jag är lite skeptisk. Mest för hennes del. Kommer jag kunna älska henne som jag älskade Smirre? Älskade jag inte Smirre nog när jag så "enkelt" kan byta ut honom? Kommer jag kunna ge henne en ärlig chans eller jämföra henne med Smirre?

Jag tänker lite för mycket som ni kanske märker!
För att döva mitt dåliga samvete gentemot Smirre nätshoppa jag lite nu på kvällskvisten Ohh ohhhh! Men fint kommer det att bli ;)

Var till doktorn idag med, med min slitna lekamen. Gallblåsan som är skrumpen (japp man kan tydligen ha de) vill jag ha bort, har ont av den väldigt mycket! Doktorn såg skeptisk ut först men efter konsultation med överläkare ringde han upp och meddelade att han sätter upp mig på op listan! HA! Ska bli så skönt att bli av med den så man slipper smärtan och eländet den ger med sig!

[ta hand om det som betyder något]

Jag hade en gång en katt....

.... men det var för längesen.
Min dumma katt sprang helt orädd ut i vägen likt en superhjälte i färd med att rädda en jungfru i nöd.

Nej nu ljög jag, men kändes lite bättre om det hade varit så. Delen där han sprang ut i vägen är sann. Väldigt sann, väldigt smärtsamt sant, helt överjävligt jättedumt sant.

Smirnoff finns inte mer!
18/4-2015

Har aldrig sett mig själv som en kattperson iofs så var Smirre så mycket mer än bara en katt (han var MIN KATT) mitt lilla rompetroll som följde med mig överallt. Han var med mig varje morgon ut och röka, sedan ner på toa. Han följde med mig och hämtade posten, eller hjälpte till ute i trädgården. Han va alltid där alltid när jag behövde honom. Vi pratade hela dagarna, han svarade mig alltid! Det är så förbannat tyst, ingen som hoppar och hänger i dörrhandtaget eller som med smidigheten hos en elefant hoppar ner från möbler och väcker hela huset. Aldrig mer kommer han sätta klorna i mina vader om jag inte är snabb nog med maten, aldrig mer ska vi kasta snöbollar eller leka kull. Ingen katt som hoppar upp och lägger sig på bröstkorgen och kurrar.

NEJ nu vart det jobbigt, ska i ärlighetens namn lägga mig och grina igen!

Känslor om natten!

Ni vet den där känslan, den som gnager sönder allt man har i kroppen. Sådär långsamt, plågsamt och jävligt. Som får en att bara vilja krypa upp i sängen och dra benen under sig i fosterställning och bara sova, bara sova tills allt är bra igen. När man känner konstant att tårarna bara är en bråkdel av en sekund borta. Minsta lilla motgång så raserar hela ens värld. Ja där är jag nu. 

Ja känslan, har ni kommit på vilken jag menar? 

Känslan av att inte räcka till! Att inte duga, att inte orka! Om inte jag orkar hur kan jag då förvänta mig att trollen ska göra det? När Stina sitter och gråter och ber - Jag vill ha mina ben tillbaka. Då funderar jag allvarligt på vad jag är för en sorts mamma. Vad har jag gjort mot mina barn! Vilka prövningar ska de behöva gå igenom för att kunna göra det du och jag gör varje dag utan att ens tänka på det! Utan att ens en sekund vara tacksam för att vi överhuvudtaget kan.. De har aldrig någonsin klagat utan helt accepterat den sits de har. Att de inte har kunnat gå. Med operationen de genomgått är ju förhoppningarna att de ska gå (eller skit i förhoppningarna - de ska gå så är det bara!) 

Ja wow vilket gnällinlägg! Haha, var tvungen att få ur mig lite skit bara! Ingen som läser här längre ändå kan jag tänka!  

Nu ska jag krypa upp i fosterställning och i vart fall försöka sova! 

[ta hand om det som betyder något]

Bra dag!

Haft en bra dag idag, gjort mer än vad jag trodde. Pluggat, gjort prov och skickat in ett uppdrag och fått godkänt. :)

Tränat i två omgångar börjar gå något lättare om jag ska va helt ärlig. Det får jag väl säkert igen imorgon när det är dags igen men. Skönt när det är gjort om inte annat. Nu vankas bara discoduschen, den kommer efter Paradise Hotel. Är kanske för gammal för att se sånt men vad rik jag känner mig när jag gör det. De stackars osäkra småttingarna som måste ligga i TV och supa sig näst intill redlösa. För vad? För att vi ska kunna sitta och skratta och håna dom. :) Känner att mitt liv är så mycket bättre när jag ser dem.

Slängde in en liten nätt summa på ett internet casino mest för skojs skull förut. Och kan ni tro på fan jag gick och vann. Sen vann jag lite mer och lite mer.. Men till slut kände jag att det var nog dags att sluta så..

Hur ofta händer ens detta? Glad i hågen ska jag nu skratta vidare åt fjortisarna på TV..

[ta hand om det som betyder något]

Landat efter helgen!

Helgen var magisk på många sätt.. Jul på Liseberg var otroligt vackert men delade upplevelsen med lite för mycket folk för att vara perfekt.

Uggla är Uggla, mer behövs egentligen inte sägas, otrolig känsla när han drog igång de gamla låtarna. Är ju uppvuxen med Uggla, både på LP skiva och kassett. Som 4-åring sjöng jag pissfittor på järnvägsgata i Torsby med nervevade rutor, något år senare sprang jag runt hos farmor och sjöng jag mår illa för full hals. Varvid min fina farmor fångade mig i farten och höll mig över slasken i köket och sa "ska du spy - så gör de nu". Då gick jag hem och hämtade kassetten med låten på sedan dansade jag och farmor i köket.

Vi hälsade på fina morfar. Underbart att se honom men han började tröttna på mig sa han, vi var ju nere för 3 veckor sedan med så. : )

Vi eller "Chaffisen" körde fel, inte en gång inte heller två gånger utan fler ändå. Trafiköverträdelserna tänker jag inte ta upp här men det vart det några med, men vi kom dit vi skulle om än med lite omvägar. Men tänk så mycket vi fick se, oljecisternerna på Hisingen, Centrum när det inte var meningen, trädgårn.. Ja listan kan göras längre.

Vi njöt av god mat och goda drinkar, många skratt alla kanske inte snälla men ack så hjärtliga. Vi gjorde Nordstan också där inte ensamma. Starbucks fick besök och nöjda muggköpare ;) Hihi.. På hemvägen hann vi även med Överby i Trollhättan, där glödde Visakorten mer än på Nordstan. Men alla var nöjda och glada för de. :) Inte så mycket julklappar som jag tänkt vart de men de hinns väl ;)

Nu spelas Uggla för fullt hos mig, nyss tränat och ska kasta mig in i discoduschen innan jag dyker ner i skolböckernas förtrollande värld.


[ta hand om det som betyder något]

Long time no see

Kanske ska försöka mig på att ta upp bloggen igen. Inte för att det händer så jättemycket roligt (skrytvänligt) eller intressant utan mest för att ventilera mig lite.

Är trött igen, hoppas det vänder snart kan vara så enkelt att "Winter is coming" tycker inte nått vidare om vintern. Detta beror på flera olika saker inte bara att det är kallt och äckligt utan mer personliga saker.

Har även ganska nyligen fått besked om en sjukdom jag har som jag håller på att bearbeta för mig själv än. När jag känner mig riktigt redo kommer jag tala om här vad det är och vad de innebär men i nuläget håller jag de lite mer hemligt. Inget som är farligt dock så ni behöver inte vara oroliga så. Äter tack vare denna skiten penicillin nu en redig långkörare på 40 dagar. Är inne på dag 6 nu. Magen är helt i uppror och nära att säga upp sig, allt jag stoppar i käften smakar järn. ALLT!! Nu börjar tillåmed kaffet smaka skit. Bla bla bla bla nu har väl hälften av er redan slutat att läsa, och ist funderar på om ni låste dörren eller om plattan är avstängd. Så tänker inte klaga mer, utan slänger istället in en positiv grej mitt i allt elände. Om jag inte går ner i vikt nu kommer jag aldrig att gå ner.. Har faktiskt börjat röra på mig (ja upp på bordet och rita ett kors i taket). Känner väl ingen större skillnad än men hoppas de kommer. Börjar att gå lättare och lättare iaf.

Nu massa måsten innan kudden skall nanas.

[ta hand om det som betyder något]

Trollmors fina <3

Tur det är lördag idag för nu börjar trollabstinensen ta vid ordentligt! Att man kan sakna troll så mycket är otroligt, men imorgon så! Då blir de full rulle igen.. De är så roliga nu när det går att diskutera med dem.. Strir så öra blör, vet inte vart de kan komma ifrån ;)

[ta hand om det som betyder något]




- Posted using BlogPress from Sture ;)

Ny medlem i familjen!

Ja Bertil har fått gå i pension. Han sitter nu skamset i vardagsrummet och skäms, det med all rätt. Men han har varit en trogen följeslagare genom många år, men nu var det äntligen dags att byta upp sig. :) En liten kvick Samsung Chromebook fick följa med mig hem idag. Startar på ett kick det är en makalös manick ;)

Han har dock inget namn ännu så tar gärna emot förslag :) Det måste vara killnamn, då jag märkt att all elektronik är män. De tölar och bråkar om de kan men är bra att ha när allt funkar ;) Bertil, Sture, Knut och Ragnar är redan tagna. :) 

Nu verkar det som det blir spontanfest, så slänga sig i duschen kan va en idé :)

[ta hand om det som betyder något]

OMG!!

Jag ljugade för er, avklippta jeans å neongult linne vart de idag! Har klippt gräset hos modern och den heliga fadern! Nu ska jag ut i solstolen för att bättra på brännan innan hösten kommer på riktigt!


[ta hand om det som betyder något]


- Posted using BlogPress from Sture ;)