För ett år sedan hade jag varit tillbaka i Karlstad i några timmar och bara njutit!
Men vid denna tid så hade jag återigen börjat att blöda. Den största skräcken jag kände då var att åter bli skickad till Uppsala, det var i min värld det hemskaste jag kunde uppleva. Inte hade jag ens föreställt mig vad som skulle hända bara några timmar senare, inte heller hur nära allt varit. Nära att gå åt helvete på ren svenska.
Kan inte förstå att det redan gått ett år. Känns som igår men också som en hel evighet, hoppas ni hänger med i mitt resonemang nu.
Ju mer jag tänker på det desto mer känner jag paniken smyga sig på mig, sitter nu med tårar i ögonen och kallsvettas som en gris. Ska man känna såhär. Jag borde väl mer tänka på vilka underbara barn som jag fick. Inte på det negativa!
Nu orkar jag inte känna mer går och lägger mig ist.
[ta hand om det som betyder något]
Ja för 1 år sedan var vi på väg hem från Karlstad efter en omtumlande natt. Men vi var snart på väg ner igen för att få se dom Små Grodorna.
SvaraRadera1 år har gått, och nu har vi världens ljuvligaste barnbarn, kan bara vara tacksam och glädjas och njuta av dom.