Ett år sedan!!!

Ja tänk vad tiden går....

Idag är det precis ett år sedan jag kördes till Uppsala första anhalten på en lång sjukhusvistelse. Tänker tilllbaka på Uppsala tiden med skräckblandad panik. Mådde inte alls bra av att vara där.. Och glad att flickorna inte föddes där, då hade vi garanterat varit där betydligt längre än de nio dagarna jag var där.

Det var så mycket som jag kände då som jag hoppas att jag aldrig ska behöva känna igen. Men inte så konstigt heller kanske hade inte så mycket kontakt med människor alls, mest vid undersökningar och "utfodring". Hade helt enkelt aldeles för mycke tid att tänka och analysera. - Varför detta hände mig, vad jag hade gjort för fel. Vad det var för fel på mig när min kropp inte tycktes vilja ta hand om de små liven i min mage. Ja det var inte sunda tankar alls. Självdestruktivt så in i helvete för att tala klarspråk.

Den 13 Juni 2010 startade en resa som kom att bli det värsta jag varit med om men som gav mig det värdefullaste jag har.