24/6 Avresa

Andreas åkte tidigt iväg med Astrid lämnade mig ensam,

det var ingen härlig känsla vill jag lova. Innan smset kom att allt gått bra hade jorden stannat ca 100.000 gånger. Tänk om nått hade hänt paniken var enorm. Blev väckt runt halv 6 av tjejerna att jag skulle få kaffe och en smörgås. Fick en tid då vi skulle åka (men eftersom allt var som det var så var det inte spikat) Fick sen hjälp med att komma till toa men kaxig som man är så skulle jag klara mig själv efter det så jag gick ensam för första gången som Asta 95 år ungefär med jag kom framåt och kände till slut att jag kunde resa mig upp och gå ordentligt. Det gjorde ont men det var ändå uthärdligt. Kom på att lite mer kaffe skulle inte vara fel, tog min kopp och gick i korridoren kom hela vägen till deras kontor och frågade försynt om man kunde få påtår. De såg vettskrämda ut som det var ett spöke som stod framför dom. (Såg antagligen ut som en då sömn inte funnits på LÄNGE nu) De sa till mig att gå du in till dig så kommer vi med nybryggt. Hörde när jag så sakterliga gick därifrån - oj att hon redan är uppe och går det var inte illa. Växte nog någon cm av de orden, lite lätt smickrad som man är. Gick och påminnde dem om mina tabletter för urinvägsinfektionen och städade på rummet. Mest för att få tiden att gå tror jag. Sen ville jag heller inte lägga mig igen då det var ett rent helvete att lägga sig ner och att resa sig ur sängen. De dividera om hur de skulle bli när vi kom till Huddinge om jag skulle in på BB här eller om jag skulle till Andreas och tjejerna. Såg min chans och skrek att jag ska till mina tjejer. De höll med så fick med mig smärtstillande och sprutor med blodförtunnande att ta själv, inga problem sa jag med mycket övertro på mig själv. Kl 8 kom en taxi och hämtade mig. Kom till flygplatsen och såg ambulansen med Stina komma. Flyget förbereedes och vi lastades ombord. Panik igen - tänk om nått händer. Jag har ingen som helst kontroll om det skulle hända något. Slappnade av och höll på att somna många gånger hade det inte slagit lock för öronen hela tiden hade jag somnat det vet jag. Lite skakit precis innan vi skulle landa mitt hjärta slog värre än en trummis. Såg marken och antog att vi var där redan så drog ett djupt andetag och slappnade av. Skulle jag inte ha gjort för då tog vi mark. Jaha var min första tanke - nu sprack min mage upp. Sorry innan ni kan koncentrera er på mina töser får ni plocka ihop mina tarmar som ligger någonstans här. Men det gock bra smärta ohh ja men jag var hel i vilket fall. Fick upprepa mig många gånger för att vara säker på att de skulle skicka mig till samma ställe som Andreas och töserna. Kom fram efter en gumpig väg, vägarna hemma är nästan bättre trot eller ej. Stanna ambulanspersonalen i korridoren till någon "neo...avdelning" ett ord jag aldrig hört. Fatta nada! Härifrån ville jag gå, inte rulla fram liggandes. Jag är INTE sjuk.. Kom in och blev mött av Andreas och såg kuvösen med Astrid. Stina var precis på plats och allt kändes lugnt och bra. Fick övertyga personalen om att jag inte ska till BB jag är utskriven (tror jag) så jag fattade det i Karlstad i vilket fall. De såg ogillande ut på mig, klart de har nog att ta hand om mina töser de ska inte behöva se till att jag har det bra med. Men jag ska visa dom var min enda tanke. Det gjorde jag! Efter ett tag sa ingen något och jag började så sakterliga slappna av. Vi är NU på rätt ställe och alla var så snälla och så koncentrerade på töserna. Så vilade lite. Vi vilade ett tag och sedan knackade det på dörren. Hade jag kunnat hade jag sattit mig upp i sängen men det ville inte magen min, Kändes respektlöst att ligga ner när två läkare överläkare till och med kom in. Vi fick en rapport över vad som hänt sen vi kommit och det var inget lätt samtal. Vad som sas tänker vi inte skriva här men kan säga som så att då brast det för mig. Smärtan och rädslan går inte att i ord beskriva. Fick senare förklarat ordentligt för oss så vi kunde lugna oss och fokusera på vad som var viktigast - Töserna. Kristina jobbade natt - underbara människa. Rappare käft har jag sällan skådat. Lung börjar infinna sig. Blev dock inte många timmars sömn tankarna mal på när man ska försöka sova.

Gav upp halv 4 efter ca 3 timmars sömn.

/Elin