- Elin kan själv!

Jag vill vara 5 år igen, krypa upp i famnen på morfar. Vara liten igen lyckligt ovetande om hur hårt livet är, skyddad av mamma och pappa. Blåögd, godtrogen, oförstörd och oskuldsfull.. Ska väl egentligen inte klaga alltid finns det dom som har det värre egentligen har jag inget som jag kan klaga på. 

Jag är inte längre en ung fjortis med finnar och taskigt självförtroende utan en ung självständig mamma/kvinna med skrattrynkor, antydan till hängpattar och sladdrig mage. 

Försöker trösta mig med att skrattrynkorna är ett bevis på att jag är en glad jävel (stundvis) hängpattarna skyller jag enbart på tyngdlagen, what goes up must come down. Den sladdriga magen och det fula ärret är mitt minne och bevis på att jag är Astrid och Stinas stolta mamma. Nej att växa upp är inte så dumt egentligen jag vet vem jag är, sen att man tvekar stundvis är nog bara nyttigt. Jag vet vad jag vill men framför allt vet jag att jag klarar mig själv. - Elin kan själv! Mitt favorit citat sen jag var runt 5. 

Alla tidsåldrar har väl sina egna "bekymmer" och funderingar men då väljer jag hellre ett barns funderingar på vart bebisar kommer från eller vem/vad man ska leka med framför funderingar om man fixar räkningarna, om barnen har det bra eller hur framtiden kommer bli. Ingen kan veta vad framtiden har att ge, inte ens om det finns någon . Lev i nuet är väl en bra kliché som faktiskt har mycket sanning i sig.

Nu ska denna kvinna ta sin sladdriga mage, skrattrynkor och hängpattar och traska bort till morfar och se om jag trots att det är 21 år sedan jag var 5 får sitta ett tag i hans knä och bara låtsas vara liten igen.. 

[ta hand om det som betyder något]