6/7 Miraklen!

För 2 veckor sedan var karusellen igång, den har inte stannat än heller. Snurrar på utav bara den, jag läker och återhämtar mig sakta men säkert. Jag med mitt tålamod tycker det är värdelöst, 2 veckor och jag har ont än och blodvärdet är nog inte på topp. Ska sluta ha ont från och med imorgon, så en halv timma till är ok..

Idag har jag och Stina suttit och sovit i fåtöljen från och till. Inte fel alls de, sen sov vi nog lite räv med. Kolla bara lite innanför ögonlocken som en Stinas namne så fint kallade det! Min mormor nämligen, inte sov 

hon inte nej nej kikade på insidan ögonlocken bara. 

Töserna är så starka att man blir så stolt, helt otroligt de skulle ha legat i min mage och bara mått gott nu men istället fick alla organen en panikstart och nu börjar allt falla på plats. Kusligt på ett sätt hur kroppen kan funka, 

att den kan det så tidigt bara det är ett under.
Mina små mirakel!

Folk har blivit religiösa för mindre! 

Dags för mamma mu att sova lite tror jag innan det blir en massa svammel bara. 

En sista sak bara på tal om att bli religiös! 

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

/Elin